Idag är det torsdag och jag har fått påsklov. Väskan är packad och jag i eftermiddag sätter jag mig på tåget hemåt Boden. Skönt! Innan jag beger mig hemåt ska jag dock till Dundret för att ha en liten aktivitet tillsammans med skid. Det blir roligt! Jag hoppas att solen hinner kika fram innan dess.
I veckan har jag kunnat få in lite mer variation i träningen. Jag har börjat cykla och kan nu stå på båda fötterna och staka i stakmaskinen. Styrkan blir också mer optimal nu när jag kan använda mig mer av fötterna. Idag har jag klarat mig utan kryckorna och det känns fantastiskt skönt. Även om jag fortfarande går stappligt så känns det som en frihet att inte behöva ha dem. Tisdag och Onsdag har det varit full rulle med ”Barnens Dundret runt” som skidgymnasiet har arrangerat för alla grundskoleelever i kommunen. Totalt är det ca 900 barn som vi har haft hand om. Jag har inte kunnat vara med fullt ut utan har fått ha lite andra uppgifter än att åka skidor med barnen, men de stunder jag var ute och ledde aktiviteter för barnen var det riktigt kul att se alla ha så roligt på skidor. Det blir man glad av att se!
0 Comments
I fredags var jag tillbaka till Umeå eftersom 8 veckor med gips nu är avklarade. Oerhört skönt! Det känns som att det var hur länge sedan som helst jag var dit och fick första injektionen samt gipset. Tiden har gått allt annat än snabbt när jag inte har kunnat träna som jag vill. Samtidigt är jag väldigt glad över att jag har kunnat hålla igång så pass bra som jag faktiskt har kunnat göra.
Nu när jag var tillbaka gjorde dom en röntgen av foten, plockade bort gipset och gav en sista injektion. Jag fick också träffa en sjukgymnast för att få övningar så att jag kan påbörja rehabiliteringen. När jag skulle tillbaka och plocka gipset hade jag verkligen sett framemot att få veta hur vida det hade läkt eller ej. Tyvärr blev jag inte så mycket klokare på den fronten eftersom röntgenpersonalen gjorde en tabbe och röntgade med gipset på, vilket resulterade i att plåtarna inte gick att läsa. De var alldeles för otydliga för att kunna se resultatet i och med att det är så pass små ben det handlar om. Verkligen trist! Jag har som sagt påbörjat rehabträning nu och ska så småningom börja belasta foten allt mer. I dagsläget kan jag gå några små stappliga steg, men det blir bättre och bättre. Bara sedan i fredags har jag gjort stora framsteg. Än så länge får kryckorna hänga med, men förhoppningsvis behövs dom inte så länge till! Att foten skulle vara så orörlig och kännas så svag hade jag inte förväntat mig. Men efter så lång tid utan belastning och rörelse kan man ju förstå att det blir som det blir. Rehabträningen ska jag jobba på med och inom ett par veckor ska jag göra en magnetröntgen. Sedan blir det återbesök i Umeå om 6v. Nu håller jag mina tummar och tår för att jag snart är smärtfri och kan börja belasta mer. Jag hoppas att det ska ha läkt ihop som det ska. Tills jag har ett besked lever jag på hoppet om att allt är som det ska och försöker att inte oroa mig alltför mycket över det. I veckan är jag hemma i Boden eftersom jag ska till Umeå på fredag för att plocka bort gipset. Skönt med en vecka på hemmaplan och att hinna landa lite. När man är hem över helgen hinner man knappt komma hem så är det dags att åka igen.
I måndags förmiddag tränade jag på sitskin. Inte direkt drömföre nu när det varit varmt om dagarna och nattkallt, det blir så isigt! På sitskin är det så svårt att ta kurvor och utförsbackar, ännu svårare blir det då med isigt underlag. Jag fick hålla mig till en slinga på sisådär 400m och snurra varv på varv. Det var inte det roligaste jag har gjort, men det är skönt att få komma ut i friska luften och solen. På styrkepasset i måndags lyckades jag göra något med axeln så nånting blev galet. Har haft väldigt ont sedan dess och bestämde mig igår för att försöka kolla upp så snart som möjligt. Idag har jag varit till en sjukgymnast och det visade sig vara en subluxation av axeln. Nu har jag fått ett gäng rehabövningar som jag ska vara ihärdig med att göra. De närmsta dagarna måste jag avlasta och vara försiktig med den så att jag förhoppningsvis kan jag få bukt på den och så att det inte händer igen eller blir värre. Det har varit lite knepigt med träningen eftersom jag inte kan använda underkroppen speciellt bra. Det är allt annat än optimalt men jag försöker göra det bästa av situationen. Idag har jag kört styrka och då blev det störst fokus på bål. Tur nog kan jag även köra ett gäng benövningar trots gipset. Förhoppningsvis blir inte det här något långvarigt, men för att utesluta att något har gått sönder ska jag göra ett ultraljud av axeln imorgon. Vilket vårväder det bjöds på idag, riktigt härligt måste jag säga! Jag är hemma i Boden och fick sällskap av Elsa på dagens pass. Kul att få sällskap och bra med lite hjälp när jag tippade ut i djupsnön. Det är inte det lättaste att kravla sig upp igen. Vi startade passet utanför dörren och stakade runt lillträskslingan. På sina ställen var det lite löst, men i det stora hela var det fina spår! Även om jag allra helst hade velat genomföra passet på vanliga skidor är jag tacksam över att kunna ta mig ut och njuta av det fina vädret. Idag är dock bara en vecka kvar tills jag plockar gipset! Som jag längtar.
Sportlovet susade förbi och jag kom igång med träningen efter förkylningen. Vädret var inte på topp och flera pass på sitskin genomfördes i igensnöade spår då snön vräkte ner. Det blir extremt trögt att ta sig fram med sitskin i sådant före, men för att se det från den ljusa sidan så har överkroppen fått sig ett par rejäla omgångar. Några pass på gymmet har jag också kört, styrka och stakmaskin, mycket mer än så går det inte att variera träningen just nu.
I veckan har det varit riktigt go'väder uppe i Gällivare. Sol och inte alltför många minusgrader. Jag har dessvärre hängt inne i gymmet och dragit i stakmaskinen under träningspassen. Intervallpassen kör jag på stakmaskin eftersom jag tycker det än så länge blir bäst kvalitet på passet så. Nog längtar jag minsann efter riktig skidåkning och hoppas på att hinna åka lite innan snön försvinner. Tur att säsongen är lång uppe i Gällivare, vårskidåkning är ju faktiskt något alldeles speciellt och den vill man inte missa! Kan man inte träna får man roa sig med att titta på bilder från fina träningspass...Jag har åkt på en förkylning och har varit krasslig hela veckan. Riktigt trist men någon gång åker man dit. För att se det från den ljusa sidan får överkroppen lite vila nu. Jag börjar vara ganska sliten i överkroppen efter att bara ha kunnat träna överkropp samt efter allt hoppande på kryckorna. Det blir belastning hela tiden och inte bara under träningspassen.
Annars då? Jag har just fått sportlov och nu väntar en vecka med ledighet och tid hemma i Boden, vilket ska bli väldigt skönt. Förhoppningsvis kan jag snart komma igång med träningen igen och få till något fint pass ute på sitskin. 3veckor till med gips är vad som återstår. Jag längtar otroligt mycket tills jag får plocka bort det och jag kommer ett steg närmre skidåkning! |
|