Igår eftermiddag fick jag sällskap av Olivia på MTB-passet. Vi testade cykla efter lite nya stigar och passerade flera väldigt fina ställen. Stigen var en aning stenig på sina ställen och jag försökte ta det lite försiktigt för att inte krascha. Olivia var däremot inte feg, hon trampade på bra och det resulterade i att hon flög ut i blåbärsriset 10gånger på 2:15h. Ganska bra gjort måste jag säga. Ingen gjorde illa sig och vi fick skratta en hel del.
Vattnet vi stannade till och fota vid vet vi inte riktigt vad det var. Det var i alla fall väldigt häftigt! Glasklart vatten och väldigt djupt. Man såg ända ner till botten. Det är alltid kul när man hittar nya spännande saker på träningspassen. Vi hade ingen aning om vart vi var någonstans och fick göra några knepiga vägval där stigen delade på sig. Men vi hittade hem, även om passet blev längre än planerat och vi båda var sopslut när vi kom in i lägenheten igen. Olivia har nämligen bott hos mig i veckan eftersom hennes lägenhet renoveras. Det har varit roligt med lite sällskap och att kunna laga middag ihop! Om skratt förlänger livet kommer vi leva många extra år efter den här veckan!
0 Comments
I veckan har jag tillbringat flera kvällar uppe på Dundret. Jag har passat på nu när jag kunnat ta mig dit på egen hand. Det är så härligt att kika på när solen går ner och samtidigt vara i fjällterräng. Jag längtar tills jag kan springa och göra fina turer, men tills dess får promenader stilla mitt begär. Har både gått skidgång med stavar som träning och gjort promenader med stavar, ryggsäck och kaffe som återhämtning. Jag kan konstatera att de båda varianterna ger betydligt mer energi än vad det tar. En av kvällarna fick jag sällskap av Olivia, vilket var väldigt trevligt.
Skärmdumpar av en video från passet. Gårdagen bjöd på ett fin fint pass med tröskelintervaller uppför Dundret. Först en stakintervall längs med porjusvägen följt av två stycken i fristil uppför femmanvägen. Jag tycker att jag har tappat en del tekniskt under den tid jag varit borta, vilket egentligen inte är så konstigt. Det är såklart frustrerande att se sig själv åka sämre men samtidigt tror jag att jag kan rätta till det ganska snabbt igen. Det är ju trots allt detaljer det handlar om och när jag fått upp mer styrka i foten igen kommer det nog bli ännu bättre.
Idag var det däremot inte lika kul eftersom jag vaknade med halsont. Väldigt trist eftersom det innebär att det inte blev någon träning idag för min del. Jag hoppas på att hinna kurera mig innan kommande vecka då det är testvecka som står på agendan. Då vill jag vara med! Men av erfarenhet vet jag att det brukar ta åtminstone en vecka innan förkylningarna vill lämna min kropp tyvärr. Hoppas på att det går snabbt kan jag däremot a,lt Bilderna är från ett intervallpass jag körde härom veckan. Jag åkte uppför berget intill Pagla, en lång och fin stigning på ett par kilometer. Där gillar jag att köra mina intervallpass. Jag har kommit igång bra med rullskidåkningen och känner mig nu trygg på rullskidorna. Som jag tidigare nämnt är det alltid lite ovant till en början och för den hårda asfalten har jag respekt. På den vill man inte krascha.
Tidigare i veckan åkte vi ett impulspass runt det vi kallar "vår rullskidbana" och uppemot kilen. Då känner man att barmarkssäsongen är här på riktigt. Den rundan har jag hunnit snurra många varv på under mina snart två år uppe i Malmberget. Att jag kunde träna tillsammans med resten av gruppen var också roligt även om jag åkte skate medan de andra åkte klassiskt. På senaste tiden har jag fått träna mycket själv på grund av skadan och då uppskattar man mer att få sällskap ibland. Det börjar vara ett tag sedan jag kikade in här och skrev nånting. Sedan sist har jag hunnit med mycket. Jag har bland annat fyllt 18år, tagit körkort och fått ett besked gällande foten. Tiden går så snabbt och det är bara 3 veckor kvar i skolan innan vi går på sommarlov. Helt galet vad snabbt tiden går!
I fredags var jag en sväng till Umeå för att göra återbesök med foten och få ett besked hur vida stressfrakturen läkt. Beskedet hade inte kunnat bli bättre, frakturen är helt läkt, vilket är helt otroligt med tanke på hur det sett ut tidigare. Jag är så himla glad och lättad över att jag äntligen kan se ljuset i tunneln efter allt elände. Nu väntar några veckor till med anpassad träning innan jag så småningom får börja smyga igång med klassisk åkning och löpning. Snön försvann snabbt och intervallpasset på snö som jag skrev om tidigare blev årets sista pass på snö. Trist att vintern försvann så snabbt! Att jag åkte skidor uppe på Dundret den 9:e juni förra året känns helt otroligt sett till hur det blev i år. Det blev inget vidare år för vårskidåkning kan jag konstatera, ett pass på skaren och inget pass på skidorna i shorts och t-shirt. Men vi har och andra sidan haft en väldigt fin vinter med massor av snö och det får man vara glad över! I onsdags åkte jag ett riktigt fint pass uppe på Dundret. Eller rättare sagt uppför Dundret. Jag startade vid botten av femmanvägen och åkte träskelintrvaller upp till toppstugan. Totalt blev det 40min A3 och jag njöt varenda minut fastän det var väldigt jobbigt. Solen sken och det var klarblå himmel så långt ögat kunde nå.
Imorse steg jag upp innan tuppen och knäppte på mig skidorna 05.57. Efter att ha spanat in väderprognosen och sett att det vankats minusgrader under natten kunde jag inte låta bli att göra en tidig morgon för att få åka lite skare. Det är så skönt att ha tränat innan klockan hunnit slå 8 på morgonen. Dagen blir så mycket längre när man stigit upp i tid. Kanske blev det årets första och sista pass på skaren idag.
Olivia hörde att jag skulle ut och åka och blev även hon sugen på lite skaråkning, så jag fick sällskap på passet. Kul! Det var stenhårt och fantastiskt fint när solen steg allt högre upp. Vi åkte ut på golfbanan och genom skogen, ut på ett gäng myrar. Sedan bestämde vi oss för att ta en sväng upp till välkommatoppen. En drickapaus tog vi oss däruppe innan vi åkte ner och hemåt igen. Sådana här pass gillar jag! Just nu sitter jag på tåget påväg upp till Gällivare igen. Det blev en långhelg på hemmaplan eftersom jag idag äntligen fått göra en magnetröntgen av foten. Nu väntar jag med spänning på att få ett besked och hoppas att det inte dröjer alltför för länge. Den här veckan blir även den en kort sådan eftersom ännu en långhelg står för dörren. På onsdag tar jag mitt pick och pack och styr kosan hemåt Boden igen. Mycket åkande fram och tillbaka.
I helgen har jag tränat en del. Jag har gjort säsongspremiär på både rullskidorna och landsvägscykeln. Ovant med bägge delarna till en början, men jag tycker ändå att jag kom in i det ganska snabbt. Det är kul med omväxling, men jag hade gärna haft vinter ett bra tag till och jag längtar redan massor till kommande vinter. Men först väntar en sommar och då ska jobbet göras. Jag ser verkligen framemot all träning som ska genomföras i sommar. Bara träna och inte behöva bry sig alltför mycket i dagsformen. |
|