En bild från en fint träningspass samt kloka ord på väggen här hemma.I förrgår var jag i Umeå för ett läkarbesök gällande min stressfraktur i foten. Då operationen i Stockholm blev förskjuten så valde jag att testa en ny väg via Umeå. Kanske var det bra ändå eftersom det enligt läkarna i Umeå inte är speciellt god prognos vid operation av skadan jag har. Det är svårt att få till det eftersom det handlar om så små ben. Istället har man nu gjort prp-injektion och gipsat foten. I 8 veckor framöver kommer jag att ha foten gipsad och ungefär varannan vecka kommer man att göra injektioner.
De tar blod från mig som de centrifugerar och som därigenom delas upp i lager. Man tar då ut blodplasman och sprutar in i området runt skadan. Innan fick jag veta att injektionen skulle göra ont och det kan jag tala om att den verkligen gjorde. Det var det värsta jag har gjort. Foten har värkt ganska mycket även efteråt. Men blir den bra efter det här så är det helt klart värt det och annars har jag gett det ett försök i alla fall. 8 veckor i gips känns riktigt segt men samtidigt så är det bäst att testa det här och hoppas att det hjälper istället för att behöva göra en svår operation. Det här medför att det för min del är färdigtävlat för i år. Jag missar JSM och de kvarvarande cuperna. Jättetrist! Den här tävlingssäsongen blev långt ifrån vad jag hade tänkt mig, men så blir det ibland. Både medgång och motgång är en del av idrotten och det får man helt enkelt acceptera. Just nu är det allra viktigaste att foten blir hel så att jag kan träna fullt ut igen. Det har inte varit kul att inför varje tävling behöva oroa sig för hur det ska fungera med skadan och sedan känna att jag inte kan få ut maximalt av min kapacitet. Det blir förhoppningsvis nånting jag slipper när foten fått läka. Det kommer att bli 8 riktigt tuffa veckor framöver. Jag kommer inte kunna göra det jag gillar allra mest, åka skidor. Två dagar ifrån skidåkningen och jag håller redan på att längta ihjäl mig tills jag får stå på ett par skidor igen. Även om läkningen skulle gå helt enligt plan så tror inte läkarna att jag kommer kunna stå på skidor något mer under den här säsongen. Som jag ska njuta den dagen jag får åka skidor igen! Tills dess får jag träna alternativt och det är lite knepigt när jag inte ens får stödja på foten utan måste avlasta den helt och hållet. Träningen kommer vara långt ifrån optimal, men nånstans så tror och hoppas jag ändå på att det här för med sig nånting positivt. "Inget ont som inte för något gott med sig", som man brukar säga. Nu får jag chansen att lägga fullt fokus på överkroppsträning och bli starkare där istället. Även om det känns oerhört tufft och jobbigt just nu så hoppas jag på att det här är lösningen till en hel fot igen så att jag kan komma tillbaka ännu starkare. För en sak är säker: jag kommer att komma tillbaka, det kan ni ge er fan på! ;)
2 Comments
I veckan har jag varit på träningsläger i Skellefteå med skidgymnasiet. Fantastiskt fina förutsättningar till att bedriva bra träning med alla skidspår som finns! Breda och långa spår som varit nypistade varje dag. Bättre än så kan det väl inte bli!? Att vi sedan har bott alldeles intill skidstadion har inte gjort saken sämre. Det har varit relativt kyligt och som kallast hade vi kring -20. Då får man ta på sig ordentligt med kläder, tejpa ansiktet och åka med värmeväxlare för att skona luftrören från den värsta kylan i alla fall.
Tyvärr fick jag avsluta lägret redan på Onsdag efter ett läkarbesök i Umeå med foten. Jag berättar mer om det i ett senare inlägg. Håll utkik! Skolveckan har gått i rasande fart. Det har varit ganska kallt, men det har inte hindrat mig från att genomföra bra träning.
Veckans 3 bästa pass:
Bilderna är från gårdagens förmiddagspass som jag körde på skidstadion i Pagla. Ett intervallpass som innehöll en längre tröskel i fristil med inslag av A3+. Det blev ett riktigt bra pass! Fina förhållanden och sen är det alltid kul när man känner sig pigg i kroppen.
Efter en helg på hemmaplan åker jag nu upp till Gällivare igen och ser framemot att landa i lägenheten efter en lång dag på vift. Det blev tidig uppstigning imorse och sedan dess har det varit full rulle. Idag har jag varit till Umeå och gjort tryckmätning av vaderna för att utreda vad som ligger bakom smärtan jag får i dem vid träning. Det var inte så behagligt att få slangar instuckna i vaderna från framsidan av benen och sedan springa med dessa i hög fart på ett löpband med rejäl lutning. Skönt att ha gjort bort det! Idag är det lördag och jag är hemma i Boden. Imorse drog jag ut på ett 2h-pass på de klassiska skidorna. Temperaturen stod på -17 grader och det var inte en människa ute i spåret. Jag åkte lillträskslingan som är ett spår som startar bara några hundra meter från huset. Jag har aldrig tidigare åkt hela slingan eftersom jag inte riktigt har sett någon charm i att vara ensam mitt ute i skogen. Men idag åkte jag hela slingan och kunde konstatera att den var väldigt fin! I eftermiddag är det vila som gäller. Jag har kikat på sändningarna från världscupen och har planen är att fortsätta med att bara ta det lugnt.
Skolan har dragit igång igen och jag har alltså tillbringat min vecka uppe i Gällivare. Skönt att komma upp till lägenheten igen samtidigt som man inser hur bra man har det med full service hemma. I veckan har jag åkt flera fina distanspass på kommunrundan samt ett intervallpass på Hellnerstadion. Det är fantastiskt fint ute nu när det är så mycket snö!
Veckans 3 bästa pass:
Förra helgen var jag i Östersund och tävlade. Säsongens första och troligtvis sista Sverige-cup för min del. Nu ligger allt fokus på att bli skadefri,
På fredag stod 10km masstart i fristil på programmet. Ca 80 tjejer på startlinjen och två varv på en tuff 5km slinga skulle åkas. Det var väldigt lösa spår eftersom snön vräkte ner, det vill säga mardrömsföre för mina vader som gör riktigt ont och nästan krampar när det är löst och kuperat. Jag hoppades på att det skulle funka trots föret som rådde, men tyvärr gick det inte alls. Jag krigade på men kom till den punkten då jag knappt tar mig framåt. Jag beslutade mig för att bryta loppet strax innan vi åkt hälften. Riktigt tråkigt, men samtidigt så fanns det ingen anledning till att fortsätta. En stor besvikelse! Under lördag var det ett klassiskt lopp som jag valde att avstå på grund av min fot. Istället stod jag ute i spåret med kameran i högsta hugg och hejade på de som tävlade. För första gången på länge fick jag se solen titta fram. Härligt! Jag åkte även ett pass på skidorna. Det åkte jag på motionsspåret som startade vid stadion. Riktigt fina spår! Jag glömde ta på mig pannlampan så mot slutet av passet var det riktigt mörkt. Men det var mysigt det med och jag hittade ju hem igen som tur var! Söndag bjöd på sprint i fristil. I prologen var det hårda spår trots att det drog in vind och snöfall just innan start. Jag hade inte räknat med att det skulle hinna börja snöa till prologen och hade alldeles för lite kläder på mig. Jag hann kallna innan start och det blev en riktig chock för kroppen när jag startade. Fastän jag kände mig kall så var benen pigga och jag tyckte att jag kunde trycka på bra. Den goda känslan stämde överens med resultatet och jag fick 2:a bästa tid. Kul och en bra boost för självförtroendet! Laddade om för heat några timmar senare. I alla heat började det toksnöa och blåsa just precis innan start. Typiskt! Tur att det är samma förutsättningar för alla. I kvartsfinalen kunde jag ligga först från start till mål och det gjorde att jag tog mig vidare till semi. I semin gick det tyngre. Jag var sist ut i starten och fick jobba mig uppåt. På upploppet kunde jag gå upp som 2:a och tog mig alltså vidare till final. Finalen var tuff och det fanns inte mycket krut kvar i kroppen. Jag fick slita och slutade som 5:e tjej i mål. Helt klart godkänt med tanke på alla skadebekymmer. Samtidigt så vill jag mycket mer och hade siktat högre efter mitt lopp i prologen. Jag fick i alla fall se att jag kan åka snabbt när allt stämmer och det tar jag med mig! Sedan fick jag med mig erfarenhet av att tävla i extrem väderlek. Jag har aldrig tidigare tävlat i sån snöstorm att man knappt ser var banan är! Just nu är jag påväg mot Östersund där jag i helgen ska tävla. JVM-test, 10km fristil masstart, på fredag och Scandiccup, Sprint i fristil på söndag. Lördagens klassiska lopp får jag avstå med hänsyn till foten. En fin tävlingshelg lär det bli!
Det känns fantastiskt roligt att få vara med och tävla. För ett par veckor sedan ställde jag in tävlingarna på grund av att skadorna påverkar åkningen i så stor utsträckning och då kändes det både trist och onödigt att tävla och inte kunna göra sig rättvis. Mycket tårar och besvikelse samtidigt som beslutet kändes rätt att ta. Men efter förra veckans race som gick över förväntan så ändrades planerna och nu väljer jag att åka. Då kunde jag tävla utan att ha alltför ont. Jag tror och hoppas på att det ska funka bra även i helgen! I helgen ska jag se till att ha roligt och njuta av att få tävla. Jag trodde inte att jag skulle ställa upp i någon av Sverigecup-tävlingarna i vinter och därför känns det här så kul. Sedan hoppas jag såklart på att åka snabbt också, för då blir det ännu roligare. |
|