I veckan har vi egentligen läger i Sollefteå, men eftersom jag är långt ifrån normal träningsmängd så kände jag att det var bättre för mig att jag stannade hemma. Har då varit hemma hemma, alltså i Boden. Skönt att ha service med mat, disk och allt därtill. Har hunnit med att umgås med nära och kära. Johanna och jag fick till en kaffedejt och Moa har jag också hunnit med att träffa flera gånger under dagarna hemma. Två fina vänner som jag är så glad över att jag har. Båda två har jag lärt känna genom skidåkningen. Även om det ibland kan dröja länge mellan gångerna vi ses så är det alltid precis som vanligt. Tacksam över vad skidåkningen har gett mig!
Hela veckan har det varit svinkallt här uppe. Har hängt mycket på StepIn där temperaturen är lite mer behaglig. I förrgår körde jag utomhus på Ormberget i Luleå där det var lite varmare än hemma. Fick för mig att köra träningsrace i kylan. Alltid lite riskfyllt med kylan, man vet inte hur luftrören reagerar. Tyckte dock att det kändes rätt bra i luftrören och jag klarade mig undan värsta Sundbyhostan. Banorna på Ormberget gillar jag, tuffa stigningar och roliga utförslöpor. Ser framemot att förhoppningsvis vara med på tävlingarna där under nästa helg. Jag har fått tillbaka lite energi vilket är superskönt. Så himla kul att känna att jag orkar med mer träning nu och att jag kan ta mig an en backe utan att få mjölksyra bara av att titta på den. Det lär ta tid, men nu känns det som att det i alla fall går och rätt håll. Jag skymtar lite ljus i denna långa tunnel. Försöker dock att hålla tillbaka lite och inte driva på alldeles för hårt. Men det är allt annat än enkelt att ha is i magen och skynda långsamt. När jag väl känner att ja har lite energi blir jag nästan lyrisk över det och vill göra allt på samma gång. Inte riktigt optimalt. Måndag, tisdag och onsdag råkade det bli intervallpass. Inte det smartaste jag gjort. Men tycker det är så himla roligt att få blåsa ur systemet och ta ut sig ”på riktigt”. Inte känna sig helt slut av att bara promenera på skidorna. Igår stod jag redo i hallen och skulle åka ut och träna, men kom på mig själv med att det inte var så smart med tanke på att känslan av mjölksyra började smyga sig på av att gå uppför trappen. Mogen som jag börjar bli så bestämde jag mig för att vila istället. Är faktiskt lite imponerad över mig själv. Idag har jag kört ett lugnare pass och hoppas på att jag känner mig någorlunda pigg imorgon när jag ska racea. Men vad fasen, det blir kul och målet är att ha riktigt roligt ute i spåret. Jag ska njuta av att bara kunna vara med! Igår var det förövrigt 1 år sedan jag satt på ortopedmottagningen i Umeå och om vartannat skrattade och grät. Fruktansvärd smärta i foten efter ett gäng pop-injektioner samt en skidsäsong som gick i krasch på grund av gipset jag tragglade med i nästan 9 veckor. Tur att jag där och då inte visste vilket helvete som väntade. Ett år fyllt av motgångar. Men som man brukar säga, drakar lyfter i motvind.
0 Comments
Uppe i Gällivare har jag hunnit åka en del skidor. Fina spår är det minsann! Längtar tills kroppen börjar gå med på lite längre pass. Det är så himla kul att åka långpass här uppe när man kan göra en tur och inte behöver varva på samma spår. På Tippsta alldeles intill där vi bor hade jag sett vilken fin snöpark de gjort. En väl prepparerad pulkabacke samt en ”rodelbana” som jag tyckte såg väldigt lockande ut. Beslöt mig en kväll för att knalla dit och tog med mig skidorna och Olivia. Det slutade med att vi fick för oss att filma och klippa ihop en film. Kan tala om att banan inte var speciellt enkel att ta sig ner i på längdskidor. Kurvor, gupp osv. Filmen innehöll alltså mest bara kraschar. Men det blev många skratt och inga brutna ben. Helgen efter Åsarna var det tävlingar i Gällivare. Jag kände dock att det räckte med att ha tävlat helgen innan och därav stod jag över tävlingarna. Istället för att vara ute i spåret med nummerlapp var jag ute med kameran i högsta hugg. Om det är något jag tycker är riktigt roligt utöver skidåkning så är det att fota. Ännu roligare har det blivit sedan jag investerade i ett 70-200mm objektiv. Kanon att kunna zooma när man fotar sport och att det klarar av lite mörkare förhållanden. Det är värt varenda krona! Har startat upp en Instagram och en hemsida för mina foton. @fotonavebba på Instagram och www.fotonavebba.weebly.com. Kände att det var en smidig lösning när jag exempelvis fotat på tävlingar, det sparar lite tid istället för att jag ska maila till alla som efterlyser bilder. Ett par pass på bandet har det också blivit. Så himla fin tillgång att kunna hänga på det när förhållandena för skidåkning ute inte är optimala. Nu när det varit så kallt är det perfekt att vi kan få till fina fartpass ändå. En kväll var jag Olivia och körde ett lugnare pass. Eftersom skärmen på tv’n kan delas upp i fyra valde vi att ha kamera från tre olika vinklar och på fjärde slog vi på diverse klipp från youtube. Tremilen i Holmenkollen, femmilen i val di fiemme m.m. Sedan hamnade vi på ”Best of solsidan” och ”Best of parlamentet”. Höll nästan på att flyga av bandet för att jag emellanåt skrattade så mycket. Kul att kunna se teknik och samtidigt underhålla sig lite. Under lugnare pass funkar det ju bra, men under intervallpass skulle jag aldrig göra så.
Sista helgen på lovet styrde jag och pappsen kosan ner mot Åsarna. Andra deltävlingen av Scandic cup gick nämligen av stapeln där. Jag beslutade mig för att åka ner och vara med. Jag försökte att se det som en kul grej och göra allt för att hålla fokus på att bara ha roligt.
Eftersom jag inte tävlade någon Fis-tävling i distans under förra säsongen hade mina punkter försvunnit. Det innebar att jag lottades tillsammans med de övriga utan fis-punkter och oturlig nog hamnade jag först på listan. Hade ingenting att gå på utan försökte bara att göra mitt eget lopp. Något jag lärt mig utav nyårsknallen var att jag bör öppna i ett kontrollerat tempo för att inte köra käpprätt in i vägen. Detta lyckades jag med, men något krut fanns inte i kroppen och jag kunde inte alls driva på i åkningen. Inget överraskande med det är klart att jag hade förhoppningar om att det skulle kännas bättre. Jag ska inte sticka under stolen med att det fälldes lite tårar efter målgång. Skulle nog säga att det var mest av frustration. Det är så himla frustrerande att känna att kroppen inte alls vill samarbeta. Men samtidigt vet jag vad jag kan och så fort kroppen börjar hänga med på noterna igen så är jag säker på att jag kommer kunna vara på den nivå som jag varit på förr. All träning som har genomförts tidigare finns ju kvar i kroppen och så mycket hinner man inte tappa. Efter loppet under fredagen valde jag dock att packa ihop och rulla hemåt. Eftersom kroppen inte alls verkade vara beredd på mer tävlande och hjärtat började rusa igen så kändes det som det bästa. Tråkigt att inte fullfölja helgen, men samtidigt tror jag det hade tagit mer än vad det gett att köra fler tävlingar. Jag och Olivia åkte en sväng på skidorna när vi kom upp till Gällivare efter jullovet.. Planen var femmanvägen upp. Tyvärr blev den allt isigare ju högre upp vi kom och tillsist valde vi att ta av mot gamla världscupspåret. Lika isigt var det där, men vi slapp i alla fall undan att ta oss nedför Dundret på isen. När vi kom upp till himlatorget fick jag syn på ett spår som något gjort med randonee-skidor och tyckte det var en kanonidé att följa det spåret. Skitsmart av mig att göra det med skateskidor! Vi tog oss en bit, men insåg att det bara var att vända sen.
Eftersom min genväg inte funkade speciellt bra valde vi sedan att åka ner till stadion för att ta bakvägen på Dundretrunt-spåret tillbaka. Jag tycker mig ha bra koll på spåren och trodde mig ha listat ut ytterligare en genväg, men icke det. Trots att ha behövt vända ytterligare en gång tog vi oss tillsist tillbaka till bilen. Jag som är inne på mitt tredje år uppe i Gällivare tycker mig ha rätt bra koll på spår, stigar och skoterspår, men jag det händer ofta att man hittar nya fina träningsställen. Det tycker jag är kul! Då och då kan jag tycka det är nyttigt med ett lite äventyrligt pass och inte ha fullt fokus konstant. Hjärtat får jobba hur som helst och emellanåt kan man då ge huvudet lite vila. Hej hej hemskt mycket hej! Nu börjar det vara ett bra tag sedan jag kikade in här. Först och främst tänkte jag dela med mig av det här inlägget som jag skrev för ett par veckor sedan men som hamnade kvar bland utkasten eftersom jag aldrig färdigställde det. Jag hade en kanonbra lov hemma. Passade på att njuta av full markservice och av att bara göra saker jag mår bra av. Jag har spenderat mycket tid med familjen och träffat lite vänner och bekanta som jag annars sällan hinner se. Med småkusinerna E & W har jag passat på att umgås lite extra och sedan har E & A varit uppe i Boden på besök ifrån Umeå. Jag älskar att umgås och busa med mindre barn, det är himla roligt och ger massor av energi! Julen spenderade jag tillsammans med familj och släkt och nyår firades med familj och bekanta. Två mysiga dagar. Gott nytt år på er, sådär 3 veckor sent! Lite skidåkning har det blivit, om än inte i någon större utsträckning. Passen blir inte speciellt långa och tempot är inte speciellt högt, men jag njuter av de korta stunderna och är oerhört glad över att jag har lite energi till att ta mig ut och åka! En sväng ner till Åsarna blev det också. Men det skriver jag om i ett annat inlägg. Innan jag rullade uppåt åkte jag en sväng ute på ängarna mellan södra och norra Svartbyn. Verkligen superfina spår, tips tips! Lite synd att det är så lite snö än så länge och att det inte gått att dra upp lillträskslingan ännu. Hade önskat att kunna åka den under ledigheten för det är en supertrevlig sväng. Väl framme i Gällivare var det bara till att packa upp alla grejor eftersom, men det tog sin lilla tid. Sett till alla saker jag hade med mig hem (och upp igen) hade man kunnat tro att det pågick en flytt. Herregud vad grejor! Att packa lätt är verkligen inte min starka sida. I Gällivare blev det lite skidåkning i fina förhållanden!
|
|