Förra helgen var jag i Östersund och tävlade. Säsongens första och troligtvis sista Sverige-cup för min del. Nu ligger allt fokus på att bli skadefri,
På fredag stod 10km masstart i fristil på programmet. Ca 80 tjejer på startlinjen och två varv på en tuff 5km slinga skulle åkas. Det var väldigt lösa spår eftersom snön vräkte ner, det vill säga mardrömsföre för mina vader som gör riktigt ont och nästan krampar när det är löst och kuperat. Jag hoppades på att det skulle funka trots föret som rådde, men tyvärr gick det inte alls. Jag krigade på men kom till den punkten då jag knappt tar mig framåt. Jag beslutade mig för att bryta loppet strax innan vi åkt hälften. Riktigt tråkigt, men samtidigt så fanns det ingen anledning till att fortsätta. En stor besvikelse! Under lördag var det ett klassiskt lopp som jag valde att avstå på grund av min fot. Istället stod jag ute i spåret med kameran i högsta hugg och hejade på de som tävlade. För första gången på länge fick jag se solen titta fram. Härligt! Jag åkte även ett pass på skidorna. Det åkte jag på motionsspåret som startade vid stadion. Riktigt fina spår! Jag glömde ta på mig pannlampan så mot slutet av passet var det riktigt mörkt. Men det var mysigt det med och jag hittade ju hem igen som tur var! Söndag bjöd på sprint i fristil. I prologen var det hårda spår trots att det drog in vind och snöfall just innan start. Jag hade inte räknat med att det skulle hinna börja snöa till prologen och hade alldeles för lite kläder på mig. Jag hann kallna innan start och det blev en riktig chock för kroppen när jag startade. Fastän jag kände mig kall så var benen pigga och jag tyckte att jag kunde trycka på bra. Den goda känslan stämde överens med resultatet och jag fick 2:a bästa tid. Kul och en bra boost för självförtroendet! Laddade om för heat några timmar senare. I alla heat började det toksnöa och blåsa just precis innan start. Typiskt! Tur att det är samma förutsättningar för alla. I kvartsfinalen kunde jag ligga först från start till mål och det gjorde att jag tog mig vidare till semi. I semin gick det tyngre. Jag var sist ut i starten och fick jobba mig uppåt. På upploppet kunde jag gå upp som 2:a och tog mig alltså vidare till final. Finalen var tuff och det fanns inte mycket krut kvar i kroppen. Jag fick slita och slutade som 5:e tjej i mål. Helt klart godkänt med tanke på alla skadebekymmer. Samtidigt så vill jag mycket mer och hade siktat högre efter mitt lopp i prologen. Jag fick i alla fall se att jag kan åka snabbt när allt stämmer och det tar jag med mig! Sedan fick jag med mig erfarenhet av att tävla i extrem väderlek. Jag har aldrig tidigare tävlat i sån snöstorm att man knappt ser var banan är!
0 Comments
Leave a Reply. |
|