Dagens gemensamma träning bestod av ett gäng stafetter och skidlekar innan vi sedan begav oss upp på Dundret. Första biten fick vi åka lift och den sista biten klättrade vi i den så kallade fjällbranten. Riktigt brant, som en vägg. Det är nästan så att man håller på att ramla bakåt på grund av att det är så brant. Dagen till ära var det även väldigt isigt.
Jag började känna hur det släppte allt mer och skidorna ville inte alls få grepp. Försökte att få något grepp så jag kunde ta mig intill kanten, men lyckades inte. Istället ramlade jag och gled baklänges på mage utför i ca 5om. Turligt nog så hade jag alla kompisar en bit ner i backen. De lyckades få tag i mig och kunde knäppa av mina skidor. Sedan hjälptes vi åt och ta oss till kanten av backen för att ta oss upp till toppen. Påväg ner tog vi lite fel vägval och hamnade i soldalen som inte var pistad på ett bra tag. Lika spännande att åka utför som uppför. Det blev riktigt äventyrligt pass må jag då säga!
0 Comments
Leave a Reply. |
|