I fredags hade jag en extra dag på hemmaplan. Jag steg upp i tid och började dagen med ett besök hos fysioterapeuten. Hon knäckte ut lite låsningar och masserade min stela nacke och rygg. Det var välbehövligt!
På eftermiddagen löpte jag en träningstävling på 5km mot mig själv. Bästa löppassen hittills sedan skadan. Det känns som att jag blir allt mer van vid löpning nu. Steget blir sakta men säkert bättre, om än det fortfarande känns långt ifrån så lätt som det en gång varit. Men samtidigt har jag mer muskler nu än vad jag hade tidigare och det spelar såklart in. Under Lördagen körde jag stakintervaller på rullskidbanan i Pagla. 4 minuters intervaller i tävlingsfart. Riktigt tufft pass! Något positivt som skadan faktiskt har fört med sig är att jag har utvecklats mycket i min stakåkning. Jag har tagit mm överkroppsstyrka till en ny nivå jämfört med förr. Som man brukar säga, inget ont som inte för något gott med sig. Det må låta klyschigt, men det ligger ju faktiskt något i det uttrycket.
0 Comments
Leave a Reply. |
|