I onsdags eftermiddag cyklade jag ett A1 pass på mountainbiken. Jag höll mig till elljusspåren eftersom det var relativt bra grepp i skogen. För att byta från ett spår till ett annat så skulle jag korsa en asfalterad väg och där var det minsann halt. Det var dock något jag märkte först när cykeln tappade fästet och flög åt ena håller samtidigt och jag åkte åt ett annat.
Skyndade mig snabbt upp på cykeln igen och körde vidare direkt. Jag hade bara cyklat en tredjedel av passet när jag kraschade och hade inte en tanke på att vända hem igen. Reflekterade först över att jag hade ont i samma hand som när jag kraschade tidigare i somras, men så småningom kom huvudvärk och lite illamående. Tack och lov klarade sig handen bra ändå. Men tyvärr åkte jag på en hjärnskakning. Har sedan i onsdags haft ont i huvudet och inte kunnat träna normalt. Har börjat träna lite lugnare nu och hoppas på att huvudvärken snart ska ge med sig helt och hållet. Men det går i alla fall åt rätt håll, vilket är skönt! Det känns verkligen skittråkigt att det skulle bli såhär. Med allt som har varit så känner jag att det börjar räcka med skador nu. Jag vill kunna träna obehindrat och känna på något annat än motvind. Men det hade kunnat vara värre, jag får vara glad över att det bara blev en lättare hjärnskakning ändå!
0 Comments
Leave a Reply. |
|