Igår under mitt eftermiddagspass inträffade något oväntat, jag träffade på en livlös person. När jag inte fick kontakt med personen i fråga ringde jag direkt till SOS och kallade på hjälp. Jag kunde påbörja HLR och det dröjde inte alltför länge innan hjälpen var på plats. Framtill att de anlände till platsen hade jag hela tiden kontakt med larmcentralen och fick instruktioner vad jag skulle göra. Inte helt lätt att tänka klart i sådana situationer.
Jag är såklart väldigt chockad och skakad efter händelsen igår, men också glad över att jag passerade platsen just då. Hur länge det annars hade dröjt innan någon hittat personen vet jag inte. Jag är också tacksam över att jag fick tag i några fler personer som kunde hjälpa med HLR framtill att räddningstjänst och ambulans var på plats. Det är tufft att klara av det på egen hand. I efterhand har jag funderat mycket över om jag agerade rätt och vad jag hade kunnat göra annorlunda, men jag gjorde precis allt jag kunde. Hur viktigt det är att alla kan hjärt & lungräddning är något jag har en ännu större förståelse för efter gårdagen. Om ni inte kan, se till att lära er det så snart som möjligt. Man vet aldrig när olyckan är framme och när den väl är framme är man tacksam över att kunna. En annan sak jag också insett är att det är otroligt viktigt att ha med sig telefonen när man är ute. Jag glömde den för ovanlighetens skull på förmiddagspasset och är glad över att det inte var på eftermiddagen. Är man ute i skogen som jag var är man gode hjälplös utan telefon när olyckan är framme. Var rädda om varandra!
2 Comments
Leif johansson
29/7/2018 02:17:34 pm
Bra jobbat, berömvärd insats
Reply
Inger Larsson
29/7/2018 09:30:08 pm
Mycket rådigt ingripande Ebba. Du är bäst.
Reply
Leave a Reply. |
|