Igår var jag till Umeå för att göra en ny röntgen av foten och träffa läkaren för att se hur läkningen har gått. På bilderna kunde man se en klar skillnad och det var så himla skönt att se att det faktiskt har hänt nånting under alla veckor jag nu tvingats träna alternativt. Eftersom benet tidigare varit i princip krossat var det förvånande att det faktiskt hänt nånting. Nu inväntar jag en magnetröntgen om två veckor som får visa på om det faktiskt läkt helt och hållet eller om det är på god väg till att bli helt igen. Jag håller mina tummar och tår för nu finns det minsann hopp!
Idag firade jag med ett fin fint tröskelpass i regnet. Extremt lösa spår, men desto bättre träning fick jag. Här hemma känns det som att skidspåren börjar sjunga på sista versen, förhoppningvis håller dom sig lite längre uppe i Gällivare, på Dundret, i alla fall. Fastän det regnade och förhållandena inte alls var så som man hade önskat slog det mig flera gånger, "det är det här jag har längtat efter så länge och att det regnar spelar mig absolut ingen roll, det är precis lika roligt ändå". Som jag tycker om att åka skidor, då njuter jag, oavsett väder eller spårförhållanden.
1 Comment
Mormor
25/4/2018 08:14:01 pm
Finaste Ebba. Är så stolt över dig och glad att se den lycka du utstrålar med skidorna på. Du har gått igenom en tuff tid och klarat det på ett beundransvärt sätt. Nu håller vi tummarna att du snart är helt återställd och på " banan" igen
Reply
Leave a Reply. |
|